Varför blev jag fotograf

By March 17, 2017Historier ifrån förr
_MG_8537

Varför blev jag fotograf

När väcktes mitt intresse för fotografering.

Hur har har min far influerat mig och mitt fotograferande.

Från film till minneskort.

Varför blev jag fotograf

Du som läst min gamla blogg, kommer kanske att känna igen detta inlägg.

Dock är detta inlägg nyskrivet men avhandlar samma ämne. Som ung åkte min familj ofta på sommarsemestrar i europa. Min far hade då alltid med sig sin systemkamera (detta var på 80-talet så den var givetvis analog). Han tog planerade och vackra bilder av många vyer och händelser. Jag mins arbetet med att få 3 barn att stå rätt i förgrunden för att få bakgrunden (kanske bergstoppar i Österrike att synas på ett bra sätt). Så redan i tidig ålder introducerades jag för systemkameran.

Min första egna systemkamera

När jag själv sedan skaffade min första systemkamera (vi pratar fortfarande om analoga kameror) så blev det en Canon Eos 30, den tjänade mig väl under tiden då jag lärde mig att fotografera och hitta min “stil”. Jag har fortfarande kvar den och tittar och känner på den då och då. Givetvis väcks många gamla minnen inom mig, när jag håller denna analoga maskin i mina händer. Redan här tyckte jag att det var kul att fotografera “actionsport” jag minns hur det var när man skulle fotografera freestyle mountainbike med en kamera som matar fram 4bilder per sekund och man hade i bästa fall en filmrulle med 36 exponeringar.

Min senaste analoga systemkamera

När jag sedan kände att jag på olika sätt vuxit ur Eos 30, så hade jag länge gått och suktat efter en snabbare kamera mer lämpad för actionfoto, det blev då en Canon Eos 1V HS. Det är en underbar maskin, älskar ljudet av slutaren. Den är med sitt vertikalgrepp skön att hålla i och den är som alla Eos 1-kameror byggd för att tåla det mesta. Den matar fram 10 bilder/ sekund. Så möjligheten fanns att tömma en 36rulle på ca 3.6sekunder. Det var ju helt otroligt, när man fotograferar action, att han en kamera som klarade av att ta många exponeringar under kort tid.

Min första digitala systemkamera

2004, flugan med digitala systemkameror kom, nästan som en blixt ifrån klar himmel. Man (jag) ville ju vara med när tåget gick så jag skaffade mig en Canon Eos 20d. Det var ganska ovant i början, man kunde ju helt plötsligt ta jätte många bilder utan att byta rulle.  Med sina 8.2 megapixel kändes det (då) som om det inte kunde bli bättre än så här. Tänk själva en digital systemkamera med 8.2 mp. Världen låg under mina fötter. Ganska så snart så förstod jag att det här med megapixlar kommer att utvecklas fort.

Min andra digitala systemkamera

2008, det blev en Canon Eos 50d, med sina 15.1 megapixlar var detta ett rejält lyft. Denna kameran var verkligen fantastisk på många sätt. Båda kamerahusen var utrustade med batterigrepp och kändes riktigt bra. Det var här jag började fotografera på allvar, frilans. Jag började minnas vad jag älskat med min Canon Eos 1V HS, vädertätningarna och byggkvalitén.

Canon Eos 1Ds Mark III

2009, jag hade nu tjänat nog för att finansiera en ny kamera så sålde jag min 20D och köpte en Canon Eos 1 DS Mark III. Det var som dag och natt, med sina 21megapixlar och sin större kropp var detta som att jämföra jollar med slagskepp. Denna kameran var fantastisk.

Men nu skall vi ju inte snöa in på teknik, teknik kommer alltid att finnas och att utvecklas. Jag har nyligen ärvt min farfars vackra kameror. Jag förstod då att min far fått sitt intresse för fotografering ifrån min farfar. Så nu har intressets färdats i tre generationer Holm.

Leave a Reply